Jag skrev ju om hur hemsk jag tyckte att första natten var, så gissa om jag blev bitter när läkaren sa att de vill hålla mig här för observation en natt till.
Min EKG kurva hade vissa avvikelser mot vad en vanlig kurva ska vara, så nu vill de kolla upp om det är av strömen jag fick i mig, eller om min kurva bara ser ut så.
Mannen breved fick åka hem, men nu har jag fått en ny rumskompis vilket är riktigt trevligt. Vi är båda två EKG kopplad 24/7 på grund av el-stötar. Och vi sitter här och har knytkalas med trip och godis, efter den mindre goda sjukhusmaten.
Imorse var jag ett emotionellt vrak, grät åt att jag måste stanna, grät när jag fick korvsås till lunch, grät när mamma och pappa kom, grät när sköterskorna och mannen intill sade vänliga, tröstande saker. Nu är jag lite mer stabil, och Benjamin är påväg hit också.
Roligt hur jag känner att Gud är med mig, ni skulle bara veta, han är nog allt mäktig han där uppe!
Nu ska vi bara be att jag får lov att åka hem imorgon, det skulle vara skönt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar